Den 12 juni lyfte planet mot Rhodos stad. Vi åkte dit, gladare än nånsin. Bartenderskola, fest, sol, bad, nya vänner, ny miljö osv väntade i 2 månader framåt. Den 13e började bartenderskolan, 15 st underbara människor som skulle utbilda sig. Kursen var inte lätt, men det var det roligaste jag nånsin gjort, med tanke på allt jag lärt mig, alla nya vänner jag fått och alla upplevelser jag har vart med om. Dock så har jag haft en del otur under denna resa också. Knät hoppade ur led så det blev bandage på hela benet i 2 veckor, och så klämde jag fingret i dörren, så hela nageln gick av. Japp pennicillin i 10 dagar. Så pga av det så fick jag avsluta kursen lite senare än de andra. Men nu sitter jag iallafall här med mitt diplom framför mig. Underbar känsla. Nu är jag bartender.
Iallafall, efter kursen så stannade vi kvar i rhodos en månad. Levde livet. Jobbade. Jag fick jobb på toxic, vilket var hur kul som helst, att stå bakom baren tillsammans med sköna människor. Har träffat så oerhört mycket underbart folk, men självklart några mindre underbara också... Jag har sett en totalt nerdrogad kille, sjukt.
Vi har blivit utkastade från hotellet, vi har spårat, vi har haft snefyllor, vi har levt livet. Jag har såååå mycket att berätta egentligen, så mycket så att jag inte kommer ihåg allt. Men det är väl minnena från den här sommaren jag får leva på under hösten/vintern och våren, tills jag får åka tillbaka till mitt älskade underbara Rhodos.

Förbannad?
Nej, egentligen inte.
Bara otröstligt besviken,
men på vem?

Ångerfull?
Kanske, lite grand.
Över beslut som aldrig fattats,
men inte av vem.

Olycklig?
Ja, väldigt mycket.
Men vem bryr sig nu om varför
och för vem?