Är lite smått irriterad/förvirrad/förtvivlad över en grej. Att inte veta vart man har sina kompisar riktigt, och det verkar inte heller som om dom vet vart de har mig. Synd att det ska vara så när man känt varandra i såpass många år. Jag gillar mina kompisar jättemycket och vi har kul ihop. Uppskattar det väldigt mycket, men det känns inte som om vi skulle bara kunna ta telefonen och ringa till varandra och snacka skit bara. Den spotaniteten finns liksom inte riktigt, vilket jag tycker är synd. Men som sagt så har vi roligt ihop och vi litar på varandra. Jag ska inte klaga.
Jag har det så jävla bra! Jag påminner mig ofta om hur bra jag har det, jag älskar mitt liv precis som det är. Jag bor i ett underbart hus och jag älskar mina nära och kära. Jag har det otroligt bra!