Varför blir man aldrig nöjd?
Nu menar jag med sitt utseénde. Varför tittar man alltid lite extra på någon annas ben, rumpa eller armar och beundrar det. Varför tittar alltid den personen lite extra på någon annan?
Den personen man kanske beundrar, beundrar någon annan. Hur man än ser ut så blir man sällan, väldigt sällan nöjd. Man lägger ner så mycket energi på att inte vara nöjd.
Man tänker "jag ska gå ner 5 kg" då blir jag nöjd. Men blir man verkligen så nöjd som man tror då?
Då har man ju ändå något mer och störa sig på, och drömmer om den där kroppsdelen som hon den andra tjejen har i klassen. Men grejen är att hon tänker precis likadant om DIG, eller någon annan. Hon är inte nöjd med de där snygga benen. Hon drömmer om nån annans.
Det jag menar är att man faktiskt borde vara nöjd med sig själv som man är, men jag är inte bättre själv. Jag tänker så här ibland, såklart. Alla gör det. Vissa mer än andra. Men jag har en kontroll över mig själv som jag är stolt över. Jag beundrar dom som beundrar sig själva.



Jag i London, Mars!